Paus.

För mycket som sker i livet just nu och jag varken vill eller orkar skriva alltför personligt här i bloggen så vi tar en liten paus och återvänder när livet gör detsamma!

Ont.

Ont i hjärtat. Ont i kroppen. Borde lämna in mig själv på renovering. Jag har en obehaglig känsla av att jag tar ett steg tillbaka i mitt liv, istället för att ta ett steg framåt. Som om jag är för gammal för det här. Det är ju löjligt egentligen, man är väl aldrig för gammal för förändringar. Fast just precis så känns det, som om jag borde vara någon helt annanstans i livet. Jag åldersnojar sällan, eller aldrig. Fast just i det här fallet så känns min ålder som ett stort minus. Jaja, allt löser sig. Det gör det alltid.

Sen har vi kroppen då. Min rygg har börjat göra oroväckande ont idag. Det känns som jag vrider om en kniv vid varje andetag. Det var längesen jag hade rejält ont i ryggen, men det här känns inte alls bra. Mår illa gör jag också, antagligen av smärtan, och slarv med maten idag. Med andra ord ska jag ta på mig alla tusen lager med kläder, ta med mig Elsa och gå ut en långpromenad och sen handla mat till ikväll. Fast först, plocka undan.

Ha en fin vecka hörni!

Inget att skriva om. Egentligen.

Hemkommen från Rasmussons där jag har fått “nya bryn och fransar”, eller rättare sagt, nu syns dom igen. Satte mig i soffan under filten och slog på Tv:n och hamnade mitt i “Hem till gården”, fick panik och slängde mig över kontrollen och ändrade kanal och hamnade mitt i “Sjunde himlen”. Herrejösses vilket trauma! Att man ens får sända såna hemska program.

Jag borde verkligen inte sitta här, dricka kaffe och uppdatera bloggen utan att ha något att skriva om. Jag borde egentligen gå ut en långpromenad innan jag ska sätta på mig ett ansikte och åka in till stan igen. Latmasken i mig kröp fram och jag fryser så hiskligt, så att gå utanför dörren känns inte alls lockande just nu. Inte alls. Fast jag måste, så iväg med mig. Nu. Åtminstone snart.

Distans.

Jag gör det omedvetet. Distanserar mig. Det kan ta sig uttryck på lite olika sätt. Ibland är det genom att skjuta på jobbiga saker och beslut, att stänga in känslor och tankar långt inom mig. Just nu är det genom att distansera mig från saker som inte längre kommer vara en del av min vardag inom några veckor. Ett sätt att överleva. Jag har alltid gjort det och det är som att ha en kär gammal vän på besök. Fast vännen är egentligen bara gammal och inte det minsta kär.

Jag längtar efter trygghet. Det kanske låter rätt trist. Att inte längta efter det stora och det himlastormande, men jag är trött på dom stora känslorna och jag tror inte längre att gräset är grönare någon annanstans. Gräset blir inte grönare än vad man gör det. Att skapa sig en ny vardag känns, sådär. Det är tur att vardagar har en förmåga att tränga sig på, vart man än befinner sig och hur man än mår. Jag ska bara få den att bli bra också, och inte bara vardag. Utan vardag, med guldkant. Det vill jag ha.

Förändringar.

Måndag igen. Helg och Måndagar hela veckan lång. Så känns det, och tiden flyger förbi. Visserligen snö och kallt just nu, men innan jag vet ordet av kommer våren stå för dörren och kvällarna bli ljusa och solen värma upp min frusna kropp. Snart kommer jag vända näsan mot solen och stoppa ner mössa och vantar i jackfickan. Den här våren kommer inte bli lik någon annan. Förändringens tid är här och vad våren har att erbjuda har jag ingen aning om. Början på något nytt. Om det är bra, vet jag inte än, men livet är ju svårt att undvika så det lär visa sig. Olik sig, det vet jag med säkerhet iallafall.

Dra filten över huvudet.

Jag följer min hunds exempel. Jag kryper ner under en filt. Stänger av datorn. Stänger av telefonen. Struntar i mail. Jag är så in i bänken trött på teknikens under just nu. Så vi ses och hörs på Måndag!

Som en rosenknopp.

Sitter i soffan och känner mig som en rosenknopp! Lite lyxig känsla såhär en vanlig Torsdag, jag skulle kunna vänja mig vid det och vid närmare eftertanke så ska jag det också. Vänja mig vid det alltså. Jag har fått märket Mary Kay visat för mig ikväll och det känns som om huden fick en riktig energikick och jag investerade i ett par härliga tuber och längtar tills jag får hem dom! Jag är, som de flesta av er vet, väldigt svag för bra ansiktsprodukter och dom här kändes väldigt bra. Jag är len och skimrande, det är nästan synd att man inte ska vara offentlig ikväll.

Nu sitter jag som sagt i soffan, med datorn i knät och hundarna utsprida. Dom är nöjda efter 7 km i strålande solsken, spår och lite lydnad. Jag är också nöjd. Speciellt med Elsa som analyserade sitt spårupptag på ett strålande sätt, andra gången i rad nu. Vågar man tro att någon form av polett har ramlat ned? Som belöning för ett fint upptag bjöds hon på fiskbullar, olidligt äckligt tycker jag, men eftersom den Grå tycker det är en delikatess så håller jag andan och ber en bön att jag inte får något på mina egna händer. På tal om mat (om man nu tycker fiskbullar är mat) så är mitt ägg klart så jag ska sluta med mitt babblande. Ägg, keso, avokado och skinka får bli min kvällsmat idag. Gott och enkelt.